25 år sen Softboll och Geri klev in i OS

För 25 år sen idag, den 30juli 1996, kliver Geri Lindberg in på Golden park i Columbus Georgia för att döma OS-finalen i softboll mellan USA och Kina.

Det är ett revanschsuget Kina som i senaste VM-finalen (1994) förlorat med hela 6-0 mot just USA. Sverige deltog i samma VM och slutade på en fin sextonde plats.

De största stjärnorna i USA denna match är shortstopen Dot Richardsson och tredje base/pitchern Liza Fernandez. Dot slog i botten av tredje inningen en väldigt omdiskuterad homerun där Geri var huvudpersonen som var den domaren som ansvarar för det "callet".

Här är Geris egna ord om sin upplevelse:

"Det är svårt att förstå att det var 25 år sedan som jag fick uppleva OS som softbolldomare. Ibland känns det som om det var igår och ibland som om det bara var en dröm. OS har alltid varit en dröm för mig då jag satsade väldigt tidigt som spelare inom softbollen i USA. Det är klart, jag trodde ju att om jag skulle komma till OS att det skulle vara som spelare för det amerikanska landslaget. Men nej, det fick bli som domare och representant för Sverige dessutom.

Jag har alltid trott att det finns en mening med allt i livet. Att jag föddes med en mening som är större än mig själv. Trots att det blev som domare i stället för spelare gick en dröm i uppfyllelse. Inte som jag hade tänkt mig direkt... Men jag har lärt mig genom livet att det är bara att ta det som det kommer och lita på att Gud har en plan för allt som sker. 

I juli 1995 fick jag vara med i OS kvalet i Holland, (det första genom tiderna).  Turneringen gick väldigt bra för mig och jag fick höra under turneringens gång att dem som bedömer domarna hade ögonen på mig.  Efter guldmatchen som jag fick vara med och döma (på andra bas), kom många från lagen fram och grattade mig för min insats. Några från det Holländska laget (som vann) sa: -"Vi syns i Atlanta”. 

Efter turneringen var över kom en av männen som satt i styrelsen (i det internationella förbundet) fram till mig och viskade -"Du kommer till OS”.

Jag hade fortfarande svårt att förstå att det skulle ske, så när brevet kom en månad senare som bekräftade och grattade mig till min plats i OS, gick en dröm i uppfyllelse. Och tacksamheten växer…

Knappt ett år senare var jag en av 12 domare (varav 7 män och 5 kvinnor) som dömde historiens allra första softbollturnering på OS-nivå.  Jag tog mig an uppgiften med tacksamhet och ödmjukhet.  Jag har alltid varit en person som oavsett spelare eller domare alltid försökt lära mig något och förbättra mitt spel genom att jobba hårt samt att ta in allt jag kan från andra personer och deras erfarenheter. Att bygga relationer med dem människor jag träffar är något jag håller högt i alla lägen.

Väl på plats i Columbus (där softbollen spelades) fick vi lära känna varandra och väldigt snabbt blev ett ”team”.  Detta var jätteviktigt eftersom det fanns ett behov av att vi både skulle kunna jobba tillsammans samt kunna lita fullständigt på varandra på plan.  Det blev nästan två veckor som vi var tillsammans och jag kan ärligt säga att "the blue team" blev som en familj till slut.  

Ett av de starkaste minnena kommer från finalmatchen då jag fick äran att få vara med.  När finaldomarna annonserades blev jag ganska förvånad att jag blev utvald då jag var den yngsta domaren på plats.  Jag fick "dock" vara right field-domare i ett team av 6 domare. 

När vi fick reda på våra platser skojade både jag och den tjejen som skulle döma left field om att vi kunde i princip döma med händerna i fickorna för att vi inte skulle ha något att göra.  Så var absolut inte fallet till slut, då jag fick matchens mest omdiskuterade  beslut som resulterade i en protest i en kvart. 

USA mötte Kina i finalen och det är väldigt mycket press för båda lagen. Man visste att det skulle bli en match med låga siffror där pitchingen skulle dominera (Michele Granger och Lisa Fernandez pitchade för USA). 

Dot Richardson (short stop för USA) kom upp och slog en boll som flög över mitt huvud. Jag sprang ut längs linjen och ställde mig som jag skulle och bedömde att bollen var fair och homerun.  Då uppstod kalabaliken och de Kinesiska spelarna, samt deras styrelse som satt på läktaren, sprang ut på planen mot mig och mot plattdomaren för att protestera att bollen, i deras mening, inte alls var ”fair." Bollar som är fair eller foul får inte protesteras och efter en intensiv diskussion (där jag skyddades av första bas domaren) fick den Kinesiska styrelsen lämna planen och matchen kunde fortsätta. 

Jag minns det som om det var igår då Lisa Fernandez kastade sitt sista kast och fick en strikeout på den sista kvinnan och matchen var över.  Själv fick jag springa av planen direkt under poliseskort in till domarområdet där ingen annan fick komma in.  Då vårt omklädningsrum endast var 20m ifrån mig (på right field line) hann jag in innan de andra domarna hann av planen. Väl inne i omklädningsrummet släppte all press och då kom tårarna.

Det tog endast en minut innan en av mina kollegor (som dömde 3:e bas) kom inspringande och letade efter mig. -"Vart är hon? ” sa han. Ut från toaletten kom jag med tårar rinnandes nedför kinderna. Han lyfte upp mig med en björnkram och sa -"Call of the game!”

Min största utmaning med att döma OS var att göra det så kort tid efter att min mamma, en av mina största supportrar hade gått bort. Det fina var att jag minns att jag stod på plan mitt under ”The National Anthem” och kände hennes närvaro, och mitt i tomheten, kunde jag le.

Där gick min OS dröm i uppfyllelse, inte som jag hade tänkt... Men det finns väl en mening med allt!"

För er som vill se finalmatchen i OS som Geri dömde så finns den på länken här:

WBSC - World Baseball Softball Confederation Länk till annan webbplats. 

Geri har med sitt hårda arbete och proffsighet tagit softbolldömningen och softbollspelet i Sverige till en högre nivå. Henns arbetsetik och utstrålning smittar av sig till både domarkollegor och spelare.

Geri har alltid hög fokus och stort engagemang oavsett nivån på matchen som hon dömer. 

Precis som den OS-domaren som hon är!